Jag tänkte i min enfald att det kanske skulle finnas någon slags rättvisa i världen och att bra saker händer bra människor. Det jag fick veta härom dagen gjorde dock att min tro för tillfället vacklar.
Min fina vän Carina gick bort för några månader sedan, helt oförberett och plötsligt. Hon har en dotter som varit svårt sjuk men som i somras fick beskedet att läkarna inte ser något spår av cancern som hon kämpat mot i ungefär ett och ett halvt år. Jag fick nu höra att den är tillbaka! Hon har åkt ner till Umeå och ska få en stark cellgiftsbehandling till att börja med.
Jag hade en tro att Carinas död fick en "mening" genom att den skulle rädda hennes dotter. Men när nu hon blev sjuk igen så vet jag inte vad meningen var. Jag vet från tidigare erfarenheter att man inte kan fråga varför och man blir galen om man rör omkring de här tankarna för mycket. Men ändå kan jag inte låta bli. Varför?
När jag ikväll hälsade på min vän Sofi sa hon ett ordspråk som fastnade hos mig. "Något försvinner inte förrän vi lärt oss läxan". Jag vet bara inte just nu vad min läxa är, men jag hoppas att jag lär mig den snabbt innan mer saker händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar