.. får mig att tappa fattningen. Men ikväll blev en sån kväll. Åsa ringde när jag precis kommit hem från jobbet och sa att hon krockat med bilen och frågade om jag kunde hämta My på dagis. Hann inte tänka så mycket, frågade om hon var okej och drog på mig kläderna för att hämta upp lillskrutten (eller liten och liten, snart växer hon väl om mig).
När jag sen kom hem till mig efter att ha mellanlandat hos pappa började tankarna mala. Vad hade kunnat hända.. Känner mig tom i magen när jag förstår hur nära det kan vara att jag tappar min bästa vän. Och det finns inget jag kan göra åt det.
Så ikväll går jag runt med en känsla av tomhet och en känsla av att jag fått ett knytnävslag i magen. Luften har gått ur mig litegrand, det är inte ofta jag tappar fattningen och svajar.
Förresten, för att avsluta lite mer positivt. My är en superhäftig tjej men om jag säger att det är därför hon hänger med mig så får jag svaret: "nej, du hänger med mig för att du är superhäftig." Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar