Pratglad

Igår hade jag tänkt mig en lugn hemmakväll framför tvn. Det blev i och för sig så också, men jag fick sällskap via telefonen. Vi pratade väl i fem timmar eller så, i varsin soffa, tittandes på samma program. Det är ju bättre än inget alls, men jag skulle vilja ha honom närmare så man fick träffas oftare.

Jag tror att jag för första gången längtar till måndag så att det är en dag närmare att han kommer och hälsar på. Vi pratade om det här med avståndet och så, men kom fram till att vi tar det problemet när det kommer (oj vad konstruktivt..). Just nu lär vi känna varandra och ser vad vi tycker och tänker. Det enda jag kan tänka nu är att han är så himla fin, Anna är ute på tunn is känns det som.. Men det är väl det här som är att leva, och jag skulle inte vilja byta bort en enda sekund av det.

Kram på er därute!